Emil slutade på Elcenter. Ett år senare kom han tillbaka.

Emil Thomann är projektledare på Elcenter för andra gången.

Mellan de två anställningarna ligger ett år hos en annan aktör, en insikt om sig själv som tog tid att landa i, och ett samtal hemma hos VD Jan Klarström som han inte glömmer.

Första gången Emil börjar är vid årsskiftet 2019-2020. Han kommer från en roll som automationsingenjör och är osäker på om han ska trivas.

– Men det var enkelt att komma in i gemenskapen. Man kunde fråga vem som helst, och gjorde man något fel blev man bemött med att man bara är människa. Jag kände aldrig den där söndagsångesten över att gå till jobbet dagen efter.

Men företaget växer och projekten blir fler. Emil har svårt att koppla bort jobbet när han går hem, och arbetsdagarna bara fortsätter.

Var inte mottaglig för hjälp

Efter tre år börjar han visa tecken på utmattning. Hans närmsta chef, Lars Norberg, och Jan föreslår samtalsstöd. Emil säger att han uppskattar det, men att han inte är mottaglig just då.

– När de kommer med råd tänker jag mest att “ja, ja, det är enkelt att säga när ni inte sitter i det själva”. Jag bara sprang på och kunde inte riktigt se vad jag själv höll på med.

När det värsta har lagt sig tar han emot hjälpen.

– Jag är glad att jag väntande tills jag faktiskt kunde ta till mig hjälpen. Då hade jag börjat kliva utanför mig själv lite och se att, ja, det är mycket på jobbet, men jag håller också på med huset och garaget hemma. Och jag vill ha kontroll på allting.

Mitt i det här får han ett erbjudande från ett annat företag. Lönen och förmånerna är bättre. Företaget är större, så Emil tänker att de säkert har bättre rutiner för att hantera stress.

– Det var inget lätt beslut. Jag hade så himla bra kollegor på Elcenter och visste ju inte vad jag skulle komma till. Men det hade gått för långt. Jag kände att jag borde pröva.

Efter tre år på Elcenter byter han arbetsgivare.

Nu ska det bli bättre.

Ett lag oavsett roll

Men på den nya arbetsplatsen börjar Emil sakna sammanhållningen han har lämnat.

– På Elcenter hade jag lärt känna både dem på kontoret och elektrikerna ute på byggena. Jag kände mig som en del av det laget. När jag varit borta ett tag förstod jag hur mycket just de människorna och den gemenskapen betydde för mig.

Lyckligtvis har han fortfarande kvar kontakten med Lars på Elcenter. De pratar privat och när Emil har behov av att låna personal ringer han sin gamla chef för att kolla möjligheterna.

Sen berättar Lars att de behöver ytterligare en projektledare, och frågar ifall Emil vill komma tillbaka.

Han vill, men tvekar. Han har inte ens varit borta ett år.

– Det var nog min egen stolthet som stod i vägen, och samtidigt tyckte jag det var för kort tid för att byta tillbaka. Så jag bad om betänketid och pratade med min sambo Emma.

– Hon sa: “För mig är det ingen konstig grej. Det är ju på Elcenter du vill vara, det har man hört ett tag nu. Och de behöver en projektledare nu. Nästa möjlighet kanske inte dyker upp förrän om fem eller tio år”.

Emil tackar ja.

När han träffar Jan och Lars för att göra klart återkomsten säger han att han ångrar att han slutade.

– Det gör inte jag säger Jan.

– Då ryggade jag tillbaka lite och frågade vad han menade.

– Jo, du har testat något annat ett tag och fått nya erfarenheter och kunskaper. Jag är glad att du kommer tillbaka.

Som att komma hem

Det är som att komma hem för Emil. Några nya har börjat, men gemenskapen är lika enkel att kliva in i som första gången.

– Det var en lättnad. Jag kände direkt att det är här jag vill vara.

Idag leder Emil stora projekt med många människor inblandade, bland annat elinstallationerna i nya Nobelbadet i Karlskoga. Frågorna kommer fortfarande från alla håll. Men nu vet han hur han ska hantera dem.

– Förut släppte jag det jag höll på med för att svara direkt, och till slut hade jag byggt upp en hel ryggsäck med saker som skulle vara klara med kort varsel. Nu säger jag ofta att “jag har fått din fråga och kommer ta hand om den, men det blir först nästa vecka”. Allt kan ju inte vara viktigast samtidigt.

Det hjälper också att Elcenter har förändrats. Roller och ansvar har blivit tydligare. Ekonomifunktionen avlastar projektledarna med fakturor och uppföljning, och på det nya kontoret sitter kollegorna längs samma korridor. Dessutom samarbetar avdelningarna bättre.

– Det är bara att gå några steg och fråga. Ibland har den personen svaret, och ibland är det någon annan som hör vad vi pratar om som har varit med om samma sak. Det är enklare att ta hjälp av varandra nu. Det kan fortfarande bli mycket att göra. Men jag begraver mig inte i arbete på samma sätt som tidigare.

Året borta gav också Emil svar på vad han vill ha av en arbetsplats.

– Det är helt ointressant för mig att bli projektledare på en annan elfirma, för det är här jag vill vara. Ska jag nån gång byta arbetsgivare så får det vara till en helt annan roll.