Anders Bergström sprayar zinkspray på en kabelstege när han bygger elen i Nobelbadet i Karlskoga
Just nu bygger vi elen i Karlskogas nya badhus. Det är klurigt, för luften i ett badhus är aggressiv och äter metall till frukost. Och det beror både på vattnet och kloret.
För kloret i vattnet möter svett och hudrester från badgästerna och bildar kloramingaser. De stiger upp i hallen, lägger sig som kondens på allt som är lite kallare än luften, och bildar en sur film på stegar, fästen och kanaler uppe under taket. Precis där vi jobbar.
Det som skyddar stålet är zinken. Zink är inte en lika ädel metall som järn, så när det blir fuktigt offrar sig zinken och löser upp sig i stället för järnet.
Därför rostar inte järnet så länge det finns zink kvar.
Men varje gång vi kapar en kabelstege bränner vi bort zinken, och i snittet står järnet ensamt utan skydd.
Därför sprayar vi zinkfärg på varje snitt. Det ger stålet tillbaka sitt skydd mot kloramingaserna innan badhuset öppnar.
Badhuset är projekterat i rostskyddsklass C4. Det är en klass högre än vi normalt jobbar i, och den styr allt: materialval, arbetssätt, och att folk som kan det här stannar i projektet. Flera av killarna var med och byggde Filipstads badhus, och det märks.
Nobelbadet lämnas ska vara klart för badgäster 2028.
Zinken ska hålla betydligt längre än så.